Vad innebär avskogningsförordningen EUDR? 10 viktigaste punkterna och svar på vanliga frågor

I juni 2023 trädde EU:s avskogningsförordning (EUDR) i kraft som börjar gälla den 30 december 2024 efter en övergångsfas på 18 månader. Syftet är att minska unionens utsläpp av växthusgaser och förlust av biologisk mångfald genom att minimera EU:s bidrag till avskogning och skogsförstörelse.

Förordningen innebär att företag som handlar med nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja och trä, samt produkter som härstammar från dessa råvaror, måste säkerställa att de inte är odlade på mark som har avskogats efter den 31 december 2020 samt att de har producerats i enlighet med relevant lagstiftning i produktionslandet. Förordningen gäller både produktion i tredjeländer och inom unionen.

Förordningen, som har namnet (EU) 2023/1115, kan läsas här i sin helhet, inklusive villkor och definitioner. Ytterligare förtydliganden från kommissionen finns här som uppdateras vart eftersom nya behov av förtydliganden kommer in.

10 viktiga punkter om avskogningsförordningen

1. Ett stort antal produkter omfattas, från nötkött och choklad till böcker

EUDR omfattar sju råvaror – nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja och trä – samt ett antal produkter baserade på råvarorna, så som nötkött, möbler, läder, choklad, tryckt papper, produkter av naturgummi, grillkol och palmoljebaserade derivat i exempelvis personliga hygienprodukter. Vilka produkter som omfattas framgår av produkternas tullklassificering och listas i bilaga I i förordningen.

EUDR gäller för varor som producerats efter den 29 juni 2023 när förordningen trädde i kraft (med undantag för timmer- och träprodukter sedan tidigare omfattas av timmerförordningen). Dock gäller den inte för varor som helt består av material som har avslutat sin livscykel och annars skulle ha blivit avfall.

2. Bristande efterlevnad av EUDR utesluter tillträde till (och export från) EU

Från och med den 30 december 2024 (eller den 30 juni 2025 för mikro- eller småföretag) gäller följande krav för att släppa ut eller tillhandahålla produkter på EU:s marknad eller exportera:

1. De är avskogningsfria.
2. De har producerats i enlighet med relevant lagstiftning i produktionslandet.
3. De omfattas av en due diligence-förklaring (tillbörlig aktsamhet) som intygar att ingen eller endast en försumbar risk för överträdelse har konstaterats.

3. EUDR omfattar även laglig avskogning och skogsförstörelse

Avskogningsfri innebär att de relevanta råvarorna och produkterna som innehåller, har utfodrats med eller har producerats med användning av relevanta råvaror inte får ha odlats på mark som omvandlats från skog till jordbruksanvändning efter den 31 december 2020, oberoende av om omvandlingen är orsakad av människan eller inte.

Definitionen av skog omfattar inte bara regnskog utan även de svenska skogarna. Med skog menas ett markområde som omfattar mer än 0,5 hektar med träd som är högre än fem meter och ett krontak som täcker mer än 10 % av ytan.

För relevanta produkter som innehåller eller har producerats med användning av trä får avverkning inte ske som orsakar skogsförstörelse efter den 31 december 2020. Med skogsförstörelse menas omvandling av urskog eller naturligt föryngrad skog till skogsplantager, annan träd- och buskmark eller planterad skog.

I motsats till tidigare EU-lagar om illegal avverkning omfattar EUDR inte enbart illegal avskogning utan även legal avskogning enligt produktionslandets lagar.

4. Produktionsområdet måste följa lokala social- och miljölagar

EUDR kräver att produkter måste vara producerade i enlighet med relevant lagstiftning i produktionslandet när det gäller markrättigheter, miljöskydd, skogsrelaterade regler om bland annat skogsbruk och bevarande av den biologiska mångfalden när dessa är direkt relaterade till avverkning av virkesråvara, tredje parts rättigheter, arbetstagares rättigheter, mänskliga rättigheter som är skyddade enligt internationell rätt, principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke (FPIC), inbegripet som avses i FN:s deklaration om urfolks rättigheter, samt skatte-, antikorruptions-, handels- och tullbestämmelser.

5. EUDR har påverkan på produktionen redan idag

Även om huvudskyldigheterna enligt EUDR kommer att gälla först från den 30 december 2024 har de inverkan på produktionen som sker idag. Från det att förordningen tillämpas, måste verksamhetsutövare och handlare se till att de relevanta råvaror och produkter som tillgängliggörs på EU:s marknad inte kommer från mark som har avskogats eller utsatts för skogsförstöring efter den 31 december 2020. För nötkött som tillgängliggörs efter den 30 december 2024 måste exempelvis geolokaliseringen tillhandahållas för anläggningarna där nötkreaturen har hållits, det vill säga även där nötkreaturen finns idag.

6. Den största arbetsbördan ligger på företaget som först släpper ut en relevant produkt på EU:s marknad

Från och med den 30 december 2024 måste verksamhetsutövare, det vill säga företag som släpper ut relevanta råvaror och produkter på EU:s marknad eller exporterar dem, först genomföra due diligence och lämna in en due diligence-förklaring som framgår i bilaga II för att visa att de relevanta produkterna uppfyller kraven i EUDR. Dokumentet ska laddas upp via informationssystemet som ska upprättas av kommissionen.

Tillsammans med due diligence-förklaringen ska även geolokalisering uppges för alla markområden där de relevanta råvarorna har producerats. Stora handlare har också skyldighet att lämna in en due diligence-förklaring men de har möjlighet att hänvisa till tidigare genomförd due diligence efter att ha kontrollerat att sådan har genomförts.

Små och medelstora verksamhetsutövare behöver endast genomföra due diligence om det är första gången som den relevanta råvaran eller produkten släpps ut på marknaden.

Stora handlare har också krav på att lämna in en due diligence-förklaring.

7. Due diligence kräver transparens och information längs leverantörsledet

Verksamhetsutövare är skyldiga att genomföra due diligence, vilket innebär att man måste ha en process som består av tre steg:

1. Samla in detaljerad information som visar att produkterna efterföljer EUDR inklusive geolokalisering för alla markområden och bevis för att de relevanta produkterna är avskogningsfria och har producerats i enlighet med den relevanta lagstiftningen i produktionslandet.
2. Genomföra en riskbedömning för att fastställa om det finns en risk för att de relevanta produkterna inte uppfyller kraven. Den insamlade informationen behöver kontrolleras mot ett antal riskbedömningskriterier, inklusive riskkategorin för produktionslandet vilket kommissionen kommer tillhandahålla senast den 30 december 2024. För relevanta produkter från länder där risken klassificeras som låg kan förenklade krav på due diligence tillämpas.
3. Om riskbedömningen visar att det finns mer än en försumbar risk för bristande efterlevnad ska åtgärder vidtas för att minimera risken så att den blir försumbar. Åtgärder kan exempelvis vara oberoende undersökningar eller revisioner och stöd till småbrukares efterlevnad av EUDR genom kapacitetsuppbyggnad och investeringar.

Den insamlade informationen ska på begäran göras tillgänglig för behöriga myndigheter och information behöver delas längs leverantörsledet så att stora handlare som har krav på att lämna in due diligence-förklaring får tillgång till relevant information för att kunna göra så. Verksamhetsutövare och stora handlare ska varje år offentligt rapportera om sin process för due diligence och om de åtgärder de vidtagit för att fullgöra sina skyldigheter.

8. Regelbundna kontroller från nationella myndigheter

Behöriga nationella myndigheter ansvarar för den övergripande efterlevnaden av EUDR. Vilken eller vilka myndigheter som får uppdraget i Sverige ska tillkännages senast den 30 december 2023.

EUDR fastställer detaljerade regler om de behöriga nationella myndigheternas skyldigheter att genomföra årliga kontroller av verksamhetsutövare och handlare inom sitt territorium för att säkerställa efterlevnad av EUDR. Andel verksamhetsutövare och handlare som ska kontrolleras årligen beror på ländernas riskklassificering som de relevanta råvarorna och produkterna kommer från (låg risk: 1 %, normal risk: 3 %, hög risk: 9 %). Varje år ska medlemsländerna publicera och rapportera till kommissionen hur många kontroller som genomförts samt kontrollernas resultat.

9. Granskning kan ske av privata aktörer

EUDR möjliggör för fysiska och juridiska personer att lämna väl underbyggda synpunkter till de behöriga myndigheterna när de anser att en eller flera verksamhetsutövare eller handlare inte efterlever EUDR. Inom 30 dagar från mottagandet av synpunkterna, om inget annat anges i nationell rätt, ska den behöriga myndigheten informera de personer som lämnat in synpunkter om vilken uppföljning som gjorts av dessa synpunkter och ange skälen för detta.

10. Potentiella böter på minst 4% av företagets omsättning inom EU, beslagtagande eller uteslutning från offentlig finansiering eller kontrakt

Inledningsvis kommer verksamhetsutövare och handlare beordras att följa förordningen. Misslyckas de att följa ordern kan detta leda till böter. Nivån på böterna för upprepade allvarliga överträdelser fastställs enligt nationell lagstiftning. Den högsta bötesnivån ska fastställas till minst 4% av företagets totala årsomsättning inom EU och ska vid behov höjas för att överstiga den potentiella ekonomiska vinsten. Dessutom omfattar sanktionerna beslagtagande av produkterna eller intäkterna från varorna och tillfälligt uteslutande från offentliga upphandlingsprocesser och offentlig finansiering, tillfälligt förbud mot utsläppande på marknaden eller om relevant förbud mot att tillämpa förenklad process för due diligence utan krav på undantas krav på riskbedömning och riskreduceringsåtgärder.

Svar på vanliga frågor

Vem är verksamhetsutövare?

Med verksamhetsutövare menas företag som släpper ut relevanta råvaror och produkter på EU:s marknad eller exporterar dem, det vill säga som tillhandahåller dem för första gången på unionsmarknaden. Hit hör även företag som omvandlar en produkt från bilaga I (som redan har varit föremål för due diligence) till en annan produkt från bilaga I, längre ner i leverantörsledet.

Till exempel, om företag A, med bas i EU, importerar kakaosmör (CN-kod 1804, inkluderat i bilaga I), och företag B, också med bas i EU, använder detta kakaosmör för att producera choklad (CN-kod 1806, inkluderat i bilaga I) och sätter den på marknaden, skulle både företag A och B betraktas som verksamhetsutövare enligt förordningen. Om företag C använder samma kakaosmör för att producera kex (CN-kod 1905, inte inkluderat i bilaga I), skulle företag C inte betraktas som en verksamhetsutövare och skulle inte omfattas av förordningens skyldigheter.

Skyldigheterna för verksamhetsutövare gäller även för handlare som inte är små eller medelstora med skillnaden att de inte själva behöver genomföra due diligence utan kan hänvisa till tidigare due diligence-förklaring efter att först ha säkerställt att due diligence har utförts.

Vad är ett litet eller medelstort företag?

Mikroföretag samt små och medelstora företag definieras i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU. Detta innebär att små och medelstora företag är företag som på balansdagen inte överskrider gränserna för minst två av följande tre kriterier:

Balansomslutning: €20 000 000
Nettoomsättning: €40 000 000
Medelantal anställda under verksamhetsåret: 250

Vad innebär kraven längre ner i leverantörsledet?

För verksamhetsutövare längre ned i leverantörsledet som omvandlar en produkt som listas i bilaga I (som redan har genomgått due diligence) till en annan produkt som listas i bilaga I varierar deras skyldigheter beroende på om de är små och medelstora företag eller stora företag.

Stora verksamhetsutövare längre ner i leverantörsledet kan hänvisa till tidigare utförd due diligence genom att inkludera det relevanta referensnumret när de lämnar in sin due diligence-förklaring i informationssystemet. De är dock skyldiga att säkerställa att due diligence har utförts och de har det juridiska ansvaret i händelse av brott mot förordningen. Det samma gäller för stora handlare.

Små och medelstora verksamhetsutövare längre ned i leverantörsledet omfattas av samma skyldigheter som en stor verksamhetsutövare och har det juridiska ansvaret i händelse av brott mot förordningen. De behöver dock inte lämna in en due diligence-förklaring i informationssystemet utan endast på begäran kunna lämna referensnumret till tidigare due diligence-förklaring.

Vilken roll har certifierings-/verifieringssystem enligt förordningen?

Certifieringssystem kan användas av medlemmar i leverantörsledet för att underlätta deras riskbedömning i den utsträckning certifieringen täcker den information som krävs för att uppfylla deras skyldigheter enligt förordningen. Verksamhetsutövare och stora handlare är fortfarande skyldiga att genomföra due diligence, och de kommer att hållas ansvariga för eventuella överträdelser.

Kommer förteckningen över relevanta produkter att utökas?

Kommissionen kommer senast den 30 juni 2025 utvärdera behovet och genomförbarheten av att lägga fram ett lagförslag till Europaparlamentet och till rådet för att utvidga omfattningen av förordningen till ytterligare varor, baserat på bevis för påverkan av relevanta varor på avskogning och skogsförstörelse. Vid den bedömningen ska särskild uppmärksamhet ägnas åt det eventuella införandet av biobränslen (HS-nummer 3826 00) i bilaga I.

Kommer annan skogsmark eller andra ekosystem att inkluderas i förordningens tillämpningsområde?

Förordningen bygger på Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO) definition av skog. Detta inkluderar fyra miljarder hektar skogar – den största delen av beboelig markyta som inte redan används för jordbruk – vilket omfattar områden som definieras som savanner, våtmarker och andra värdefulla ekosystem enligt nationell lagstiftning.

Vid den första översynen av förordningen, som ska göras inom ett år efter ikraftträdandet, senast den 30 juni 2024, ska kommissionen utvärdera behovet och genomförbarheten av att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta annan träd- och buskmark.

Vid den andra översynen, som ska göras inom två år efter ikraftträdandet av förordningen, senast den 30 juni 2025, ska kommissionen utvärdera behovet och genomförbarheten av att utvidga tillämpningsområde till att omfatta andra naturliga ekosystem så som gräsmarker, torvmarker och våtmarker.

Kommer ytterligare vägledning från kommissionen?

Som svar på frågan hänvisar kommissionen till FAQ-dokument som finns här där kommissionen besvarar de vanligaste frågorna och som kommer uppdateras vart eftersom nya frågor kommer in. De hänvisar även till en flerpartsplattform med målsättningen att tillhandahålla informell vägledning om ett antal frågor. Vid behov kommer ytterligare underlättande verktyg att mobiliseras.

Kontakt

Avskogningsförordningen är en fråga som diskuteras inom Svenska plattformen för riskgrödor. Om du har frågor om förordningen eller vårt arbete kontakta projektledare Miriam Thunborg på miriam.thunborg@etisverige.se.