Certifieringar – verktyg för ökad hållbarhet och efterlevnad av EUDR

Svenska plattformen för riskgrödor har undersökt vilken roll certifieringar kan ha i efterlevnaden av EU:s avskogningsförordning (EUDR). Analysen visar att det finns en stark vilja att anpassa sig till kraven i EUDR och ger en nulägesbild av standardägares olika metoder och arbetssätt samt eventuella gap mot regleringen.

I december ska avskogningsförordningen börja tillämpas för att minimera EU:s bidrag till avskogning och skogsförstörelse, förlust av biologisk mångfald och utsläpp av växthusgaser. Vägledning kring certifieringars roll ska komma från EU-kommissionen, men redan idag är det tydligt att certifieringar inte är en genväg för lagefterlevnad – ansvaret ligger på företaget. Certifieringar kan dock användas som ett verktyg för att minimera risker och för att få tillgång till information som behövs för de egna riskbedömningarna.

I arbetet för att säkerställa att produkterna som omfattas är avskogningsfria och lagliga utifrån relevant lagstiftning i produktionslandet kan företag ta hjälp av certifieringar. Eftersom certifieringar omfattar olika frågor och har olika grad av spårbarhet och verifiering är det viktigt att undersöka vad en certifiering omfattar och vilken information som kan delas i leveranskedjan. Frågan har undersökts av plattformens arbetsgrupp för EUDR  genom ett frågeformulär till ett antal standardägare. Nedan presenteras de övergripande slutsatserna.

Stark vilja för anpassning till EUDR

En av slutsatserna är att det finns en stark vilja bland standardägare att anpassa sig till kraven i EUDR. Alla certifieringsstandarder har eller håller på att uppdateras, med undantag av KRAV och EU-ekologiskt som bygger på en EU-förordning för ekologisk produktion där de fortfarande invänta besked från EU-kommissionen om eventuell anpassning till EUDR. Anpassningen handlar både om insamling och lagring av information, så som geolokaliseringspunkter till produktionsområdet, och att organisera ett spårbart leverantörsled.

Anpassningen till EUDR görs på olika sätt. ProTerra och Donau Soya har valt att uppdatera standarderna till att inkludera den information som behövs, så som geolokaliseringspunkter. Andra standarder, så som RSPO, FSC och SFI, har i stället valt att ta fram informationssystem som gör det möjligt för producenter att ladda upp information som inte krävs av standarden men som behövs för EUDR-efterlevnad.

Informationsöverföring i leverantörsledet är viktig

De flesta standarder inkluderar någon form av informationsöverföring i värdekedjan. För företag som omfattas av regleringen är detta välkommet. De kommer behöva göra omfattad informationsinhämtning och riskanalys för att säkerställa att det inte finns någon eller endast en försumbar risk för att de relevanta produkterna inte uppfyller kraven. Här underlättar det för företagen om geolokaliseringsdata till produktionsplatsen kan tillhandahållas genom certifieringen, samt annan relevant dokumentation exempelvis som stärker lagefterlevnad i produktionslandet.

Många frågor återstår att få klarhet i för både standardägare, företag och behöriga myndigheter. Ett exempel är vad som är just relevant lagstiftning i olika produktionsländer. Det återstår även att se hur informationsinhämtningen kommer gå till i praktiken och vilken information som kommer vara möjlig för företagen att ta del av genom certifieringarna. I takt med ytterligare vägledning och praxis kommer bilden klarna om vilken information företag nedströms kan samla in genom certifieringar för att uppfylla kraven på due diligence enligt EUDR.

Tredjepartsverifierade certifieringar ett viktigt verktyg

EUDR kommer inte enskilt bidra till hållbara leverantörsled. Vid sidan av att vara ett verktyg för informationsinhämtning och riskminimering har certifieringar en viktig betydelse för att bidra till mer hållbar leverantörer. När fokuset på kort sikt riskerar att inrikta sig på avskogning är breda robusta hållbarhetscertifieringar än viktigare för inte tappa frågor så som omvandling av andra ekosystem, god jordbrukspraxis, utfasning av farliga kemikalier, kränkningar av ursprungs- och lokalbefolkningars rättigheter och inkludering av småbrukare.

Om gapanalysen

Gapanalysen utgår från standardägarnas egna svar på en enkät framtagen av arbetsgruppen EUDR som visar hur standarderna förhåller sig till kraven i EUDR. Syftet har varit att undersöka hur certifieringar kan stödja företagen i att samla in EUDR-relevant information för sina riskbedömningar. Eftersom undersökningen baseras på standardägarnas egna svar, ger den främst information om certifieringsstandardernas olika perspektiv, metoder och arbetssätt, snarare än möjlighet att jämföra standarder med varandra.

Standarderna som är inkluderade i gapanalysen är: RSPO, RTRS, ProTerra, Donau Soya/Europe Soja, KRAV, EU-ekologiskt, Fairtrade, Rainforest Alliance, FSC, PEFC och SFI.

Kontakt

Om du vill ta del av resultaten i gapanalysen kontakta plattformens projektledare Miriam Thunborg på miriam.thunborg@etisverige.se eller 070 971 12 94.